Huden är människans största sinnesorgan och står för en viktig del av vår kontakt med världen. Trots detta är dess kulturella och psykiska betydelse egendomligt outforskad. Huden tar emot och bevarar intryck, men är också en sköld mot omvärlden; den är en sammanhållande säck och ett hölje för vårt inre. Den kan därför sägas vara ett fenomen som förbinder det fysiska och det psykiska. Didier Anzieu beskriver i Hudjaget hur det lilla barnets upplevelse av en hud – och i synnerhet den grundläggande fantasin om att dela hud med modern – utgör den konkreta startpunkten för en utveckling som genom beröringsförbudet leder fram till upplevelsen av att vara en egen, avskild person. Anzieus begrepp "hudjaget" bygger vidare på en lång tradition inom psykoanalysen, som började med Freuds tanke att jaget ursprungligen är ett "kroppsjag".

Anzieu jämför i detalj hudens egenskaper och funktioner med jagets funktioner. Men ännu viktigare är kanske att jämförelsen ger honom möjlighet att ingående beskriva olika psykiska sjukdomstillstånd i termer av en bristfälligt fungerande "psykisk hud". Detta nyskapande perspektiv visar sig både i teoretiska resonemang och fascinerande fallbeskrivningar – vilka ger en glimt av Anzieus säkra och okonventionella arbete som psykoanalytiker och terapeut. Han använder sig också gärna av kulturella exempel, och diskuterar t ex psykets uppbyggnad och sjukdomstillstånd med hjälp av konstverk, sagor, myter, eller t o m science-fictionberättelser.

Bokens tes – att det själsliga bygger vidare på det kroppsliga i samspel med omgivningen – öppnar för en dialog mellan psykoanalysen och andra kunskapsfält, inklusive spädbarnsforskning, medicin och etologi. På så vis blir Hudjaget också ett viktigt inlägg i den ständigt pågående debatten om biologins ställning i förståelsen av människans psyke och sociala liv. Stilen och infallsrikedomen gör boken levande och medryckande. Den rymmer på franskt vis både skarpsinne och lättsinne, lärdom och medmänsklighet. Detta är en bok som både bildar och berör.

Boken riktar sig till alla som är intresserade av psykologi och av kroppens plats i kulturen, terapeuter som arbetar med psykosomatik och hudläkare.

Översättning John Swedenmark

Didier Anzieu (1923–1999) var fransk psykoanalytiker, medlem i APF och professor emeritus vid universitetet Paris X Nanterre. Han vann internationell berömmelse med en bok om psykoanalysens uppkomst speglad i Freuds självanalys. Förutom den originella teorin om hudjaget och arbetet med psykoanalysens historia har han intresserat sig för grupprocesser, kreativitet och tänkande. Anzieu är en psykoanalytisk författare som strider mot varje form av ortodoxi och som inte tvekar att röra sig på områden som ligger utanför psykoanalysens traditionella domäner. Originalutgåvan gavs ut i Frankrike 1985.